Ja, vad är egentligen musik? Och varför finns den? Varför kan vi inte leva utan den?

Själv tycker jag att allt som innehåller någon form av ljud, är ju typ musik. Man kan sitta å slå på vattenglas i olika rytmer.

Det är väl musik?

Sen kan man har flera vattenglas och fylla dem med olika mycket vatten och få olika toner? Det finns inga gränser för hur mycket man kan experimentera!

Musik ger så mycket möjligheter. Upplevelser. Minnen. Vänner. Lärdom.

Jag går i en orkester på musikskolan där jag spelar valthorn. Ett underbart gäng är det, även om jag inte umgås å snackar med alla, så är alla ändå vänner. Och tillsammans åker vi runt och spelar lite här och där.

Har t ex spelat med Amy Diamond, och i november ska vi spela med Ola Salo och Charlotte Perelli, om inte jag minns fel.

Visserligen är jag inget jättefan av varken Amy, Ola eller Charlotte, men det är ändå rätt coolt.

Så dedär sociala är ju en stor del av musiken. Man träffar folk. Upplever saker tillsammans.

Sen finns det dom som uttrycker sina känslor i musiken. Skriver egna låtar om hur just dom mår, vad dom tycker. Tycker det är så himla coolt faktikst. Jag tycker det.

Jag vill också göra egen musik, men jag tror jag tänker för mycket. Jag är fast i kunskapen. Om jag vill skriva en låt som ska gå i C-dur. Då sitter jag fast vid att ackorden C, F och G MÅSTE vara med. 

"Du måste lära sig känna musiken!" tjatar alltid en kompis på mej. Det är nog sant.

Men ändå är det kul att kunna saker. Lära sig saker inom musiken. Jag PLUGGAR inte musik. Plugga är när man ofrivilligt bankar in saker i huvudet för att man måste.

Jag lär mej musik. Jag lever musik. Jag vill musik. Inget konstigt.

Om man kombinerar kunskap med känsla. Då blir det bra. Jag tror man måste hitta någon form av balans. Eller har jag helt fel??

På musikskolan jag går på verkar målet med det man gör vara att visa upp vad man kan...

Så musik är att stå på scen?

Tror inte det, va?

Alltför många har bråttom till scenen. Målet är att stå på scen. Visa alla vad man kan. Vara bäst.

Det är väl vägen dit som är den viktigaste? Det är kul att lära sig. Det är kul att se framsteg. Och ja, det är väl kul att stå på scen med.

Men det tycker inte dom med scenskräck. Typ jag...

Vi med scenskräck spelar i ensamhet, där ingen hör. Spelar för att man tycker det är roligt att bara spela och skapa musik.

Eller så spelar vi med några andra, där allas toner smälter ihop och man har kul tillsammans och spelar musik.

Vi vill inte ha press. Vi vill inte att någon ska se. Vi vill bara leva i musiken. Försvinna ett tag från verkligheten och bara vara musiken.

Musik för mej är när luften fylls av toner och man glömmer bort tid och rum. Glömmer vardagens problem och hemskheter.

Man lever endast i musiken.

Vad tyckte ni? Är det något ni inte håller med om eller något ni vill lägga till? Eller vill ni bara säga att det var bra skrivet? KOMMENTERA!

Funderar på att ha nåt slags schema el liknande... Typ på måndagar skriver jag om de, på tisdagar kommer en video om de osv. Fast de kanske inte är så smart då jag har skolan och inte alltid kan blogga... ?

Asså jag frågar väl er, och hoppas på svar.

Ska jag ha nåt liknande Schema?? Och vad vill ni ska stå med? Vad vill ni se? :P

PS. GLÖM INTE OMRÖSTNINGEN HÄR TILL VÄNSTER!!

Följ min blogg med Bloglovin

Välkommen och va kul att du hittade hit till min nystartade blogg :)

Jag är en fjortonårig tjej som har musik och hästar som mitt största intresse och i denna bloggen kommer jag nog mest skriva ner tips, åsikter och funderingar kring människor, hästar och musik.

Eller jag tror det i alla fall. Vi får se vad som händer, helt enkelt ;)

Skulle glädja mej jättemycket om du sprrider, kommenterar och följer bloggen! :D